Jag kan ju berätta hur mitt liv som atopiker är, fast flera andra också berättat. Det är ju inte helt lika för alla. Jag fick atopisk hud redan som litet barn och är nu 24 år. I barndomen och i tonåren upplevde jag det som jobbigast, eftersom utslagen då var som mest utbredda: knäveck, armveck, hals, ansikte osv. Jag minns att vi provade otaliga salvor och de flesta fungerade inte. Det gäller att prova sig fram, och det är sant som många skrivit, att många salvor slutar ge effekt efter ett tag. Dock kan vissa salvor fungera längre tider om man hittar rätt. Jag fick även många olika matallergier som lite äldre barn, men de försvann inom loppet av några år. Solsemestrar underlättar mycket, eftersom solen och framför allt saltvatten ger omedelbar lindring. De gånger jag varit på resor, har min hud blivit bra efter en dag i saltvatten (då har jag badat mycket eftersom det har hjälpt mot klådan också).
Jag använder kortison relativt ofta i dagsläget, men jag minns inte hur ofta det användes när jag var barn. Det mesta har i alla fall blivit testat. Min hud har på inget sätt ”skadats” eller direkt blivit tunnare av det. Jag hade en period på typ 2 år som jag var befriad från alla eksem och klåda men i övrigt har jag hela livet behövt behandla huden dagligen. En salva som fungerat otroligt bra för mej, både i äldre barndomen (fanns inte när jag var bebis) och som vuxen är Ceralan och Ceralan plus (fetare än ceralan). Jag bor i Vasa så dessa är de finlänska produktnamnen. Min hud har aldrig blivit immun mot dessa. I kortisonform har jag flera år använt Sibicort, som relativt snabbt dämpar stora eksem. Tills senare när Joline blir äldre, och om hon får besvär som inte blir bättre..och speciellt då ifall det finns mycket eksem i ansiktet, kan jag tipsa dej om att hålla salvnamnet Protopic i minnet. Det använder jag endast i ansiktet (eftersom det är dyrt) flera gånger i veckan, och det är den enda salvan som någonsin hjälpt mej långvarigt i ansiktet. Det tar bort alla flammiga, kliande, och röda eksem och behåller mitt ansikte som det ”normala”. Kela ersätter det mesta av kostnaden för salvan, så sista slutligen är det inte så dyr + att den är mycket dryg. Den har en tendens att bränna i huden, men det blir bättre med tiden är dessvärre faktiskt värt att uthärda.
Jag har även gått på ljusbehandlingar på Vasa centralsjukhus och Mehiläinen, både som barn och vuxen (det kan ju ev. hjälpa sen när Joline blir äldre). Behandligen ges i en såndär ”solarieapparat” och ställs in enligt vissa program och behandlingarna ökar i styrka efter varje besök. En behandling är bara några minuter lång. Detta kan hjälpa en del atopiker, och ersätts också i kostnad. Det hjälpte tyvärr inte mej så mycket dock, men värt att testa senare om inget annat skulle hjälpa.
Det är jobbigt att vara atopiker, men man lär sig leva med det och då stör det inte vardagen så mycket. Man kan känna att man håller på att blir galen av klådan, och jag minns de gånger jag gråtit som barn och även som vuxen. Dock är det jag minns som allra starkast hur min mamma alltid tröstade och stöttade mej. Hon hjälpte mej alltid igenom all klåda och försökte alltid hitta någon ny salva eller behandling när det tidigare inte hjälpte. Fast hon inte kunde ta bort klådan och eksemen när det var som mest hopplöst, så underlättande hon mitt varande genom att alltid finnas där som en klippa. Det är något som du kan ta med dej och tänka på med din dotter när det känns som jobbigast för dej som förälder.
En annan sak som verkligen gjorts mitt liv ( och säkert mina föräldrars liv tidigare ) mycket lättare är att ha en kunnig och bra hudläkare att gå till när man behöver hjälp. Jag har gått till samma hudläkare sedan barnsben, och henne går jag till ännu idag. Allt hon skrivit ut till mina problem har hjälpt. Det är faktiskt en otrolig lättnad att ha någon som kan sin sak så bra, eftersom allmänläkare oftast inte är så kunniga inom hudsjukdomar vilket jag fått erfara. Det är ju tyvärr dyrt att gå till hudläkare eftersom de oftast arbetar inom privata sektorn, men för mej har det verkligen varit värt det.
Det här blev ju milslång kommentar, men det var ju värt det ifall du kan hitta något tips där…. :)